Bilder från bergen söder om Cuenca från vår resa till Ecuador i februari 2000.

Vi kör över floden Rio Zamora på en gammal träbro. De tvärgående stockarna över brons körbana ska hindra större fordon för att använda sig av bron. Bron var i mycket dåligt skick och håller nog inte många år till.

Överallt efter ån ser vi folk som tvättar kläder antagligen för att det är en varm och solig dag så kläderna torkar fort i solskenet.

Än i dag används mycket primitiva metoder i jordbruket jag kan inte påminna mig att jag såg en enda jordbrukstraktor när vi åkte runt på landsbygden.

Alla deltog i arbetet att rensa ogräs i majsfälten det var ett tungt arbete att hacka sig igenom de stora fälten.

Ridhästen är fortfarande ett vanligt sätt att färdas på uppe i bergen.

Först verkar det vara rätt folktomt på byn men när vi stått där en stund kommer en klunga människor vandrande på vägen som leder upp från kyrkan.

Dom var först lite blyga och drog sig undan lite Freddy pratade med dem och det visade sig att vi var de första turister som besökt den här byn.

Men efter en stund släppte deras blyghet och de kom fram och hälsade vänligt på oss.

När hon fick klar för sig att jag ville köpa hatten blev det fart med att färdig ställa den. Hatten kostade 15 kronor, det tog en och en halv dag att tillverka en hatt så det blir inte mycket i timpenning men hon verkade överlycklig över affären. De flesta i byn verkar syssla med hantverket och de är mycket skickliga, de går omkring och knyter utan att behöva titta ner på sina händer

Det är en vacker utsikt och man kan se hur deras gångstigar slingrar sig i sluttningarna det är bara ett fåtal hus som har bilväg ända fram till huset.

Grisen är ett vanligt tamboskap vi såg dem överallt efter vägarna uppe i bergen.

Vi fortsätter hem mot Cuenca medan vi åt har det börjat regna lite. På andra sidan älven upptäcker jag ett litet hus som mest ser ut som ett skjul, det är så här de fattigaste måste bo dom här hade i alla fall två kor fyra kalvar och tre getter att leva av.

Vi är framme vid en av de 232 små sjöar som finns inom nationalparken den här ligger på 4300 meter över havet.

Här går de och fiskar i en liten bäck vi såg nyss hur pojken kastade upp en stor fisk upp på land.

Gamla ruiner intill Incaleden.
Här vilade man upp sig inför den mest strapatsrika delen av vandringen över bergen till Peru.

Vi träffar på fyra lamadjur precis på den högst belägna punkten som vi passerade under dagen här befinner vi oss cirka 4500 meter över havet.

Hela tiden då de betade kom underliga läten från djuren.
Lamadjuren var inte speciellt skygga av sig vi kunde stå på sådär 30 40 meters avstånd och betrakta dem.

Freddy tar oss till ett typiskt matställe i Ecuador här var det flera matställen och butiker inhysta i ett stort magasin.
Dagens rätt är helstekt gris med tillbehör.
Här äter man med fingrarna men eftersom de såg att vi var turister så fick vi en plastsked att äta med.

Vi var lite misstänksam mot pojken som under hela måltiden stått bakom vår rygg.
Här fick vi förklaringen, så fort vi lämnade båset sprang han in och tog våra tallrikar för att äta upp de vi lämnat.
Han ropade högt på sin lillebror som fick vara med och dela på matresterna .

Skoputsarna flockades omkring oss så fort vi kom in i lokalen. En av pojkarna får putsa Jonnys skor innan vi ska äta.
Det är skoldag idag så pojkarna borde vara i skolan istället för att putsa skor. Det kostade ungefär 75 öre för att få skorna putsade.

Det här är ingen gammal boplats utan ett tempel och en offerplats som användes när man utövade de olika riter som ingick i den tidens kultur.
Tama lamadjur betar på de gröna ytorna det är främst för den varma ullens skull som man har dom som husdjur.

De flesta offer ceremonierna gjordes för att få välgång och stor avkastning av jordbruket så det är inte konstigt att templet ligger i ett stort jordbruksdistrikt. Utanför kanten är det en fem sex meter ner till några smala klipphyllor sen är det 50 60 meters bergsstup det finns inga som helst skyddsanordningar så när en skolklass kommer och springer ställer sig i klungor och tittar ut över kanten vill jag helst inte se på så jag går därifrån.

Stigen leder upp till en bergskam och uppe på krönet kan man blicka ut över ännu en uppodlad dalgång.

Vi vandrar vidare efter stigen och kommer fram till en av gårdarna i dalgången.

En gumma sitter utanför huset och vilar sig.

På bergssidan ovanför gården framträder en märklig bergsformation. Man kan tydligt se ett stort indianansikte i berget.

Vi avslutar dagen på en liten fin restaurang.
De serverade en alldeles utsökt tillagad öring med goda grönsaker.

Tillbaka till toppen